...
kan man ha helt slut på känslor!?
ibland önskar jag att jag inte hade känslor överhuvudtaget så jag slapp känna ångest, sorg å smärt...
jag är så nervös inför morgon dagen så jag vet inte vart jag ska tavägen.. jag vill prata med nån men ändå inte.. jag vill ha sällskap men ändå inte.. jag vill att folk ska bry sig men ändå inte.. vad är de för fel på mig!?
jag vill gråta men jag kan inte, jag vill skratta men jag kan inte..
hur ska man kunna leva ett normalt liv när allt är så onormalt?
hur ska jag kunna kämpa för att ta ett steg fram när allt bara är, när jag inte kan känna nån glädje...
hur ska jag kunna hjälpa andra när jag inte mår bra själv, när jag inte ens vet vad jag känner..
hur ska jag kunna veta vem jag är och vad jag vill när jag inte känner igen mig själv!?
jag har tappat all motivation för att kämpa, varje gång jag tar ett steg fram så djöjer de inte länge fören jag faller flera tillbaka..
jaja man kan ju fundrea om de är så här livet ska vara.. ska iaf rida hem hästarna i morgon så vi får väl se om man överlever de.. sen in till sjukhuset sen handla med mamma..
ha de alle sammans
jaa du... många frågor det där..
känner likadant i många saker! MEN... koncentrera dig först å främst på å bli pigg själv å hjälpa dig själv innan du hjälper andra! i ditt fall tjänar du å i slutänden dom du vill hjälpa på att du är lite ego å bryr dig om dig själv!
inte lätt... jag vet...
kram på dig å hör av dig om du vill ut på nå annat... är bra på å hitta på saker som faller utanför ramarna så:)
